micro cuts
FREEEEEEEEEEEEEEEEDAAAAAAAAAAG!
dunsta, försvinn, brinn.
Skolan är smetig som vanligt och mitt humör sviktar fortfarande. Jag vet inte längre hur jag ska bete mig för att folk ska bli nöjda. Jag vet heller inte hur jag ska hantera mitt dåliga humör för det finns de som behöver mitt dåliga humör för att förstå hur jävla trött, sliten och arg jag är och att dom är för trög för att förstå. Jag har också blivit väldigt dålig på att lyssna, jag är för ointresserad helt enkelt och det är inte meningen. Ungefär enmiljon gånger om dagen kommer jag på mig själv, att jag sitter, står eller går och tänker på något helt annat och utanför det personen bredvid mig pratar om. Jag hm:ar, låtsas låta intresserad (utan att tänka på det), jaha, nej, vad kul, vad tråkigt, vilken synd, mm, visst, jajo, jag vet inte jag. Men ändå är det ingen mer än mamma som klagar. Hon fick säga samma sak 10 gånger idag, alldeles nyss faktiskt. Sen när hon hade åkt fick jag stoppa mig själv och svälja orden. ''Vart tog mamma vägen?''
Jag har mer eller mindre allvarliga problem, det har väl alla?
Matthew Bellamy is my hero
dunsta, försvinn, brinn.
Skolan är smetig som vanligt och mitt humör sviktar fortfarande. Jag vet inte längre hur jag ska bete mig för att folk ska bli nöjda. Jag vet heller inte hur jag ska hantera mitt dåliga humör för det finns de som behöver mitt dåliga humör för att förstå hur jävla trött, sliten och arg jag är och att dom är för trög för att förstå. Jag har också blivit väldigt dålig på att lyssna, jag är för ointresserad helt enkelt och det är inte meningen. Ungefär enmiljon gånger om dagen kommer jag på mig själv, att jag sitter, står eller går och tänker på något helt annat och utanför det personen bredvid mig pratar om. Jag hm:ar, låtsas låta intresserad (utan att tänka på det), jaha, nej, vad kul, vad tråkigt, vilken synd, mm, visst, jajo, jag vet inte jag. Men ändå är det ingen mer än mamma som klagar. Hon fick säga samma sak 10 gånger idag, alldeles nyss faktiskt. Sen när hon hade åkt fick jag stoppa mig själv och svälja orden. ''Vart tog mamma vägen?''
Jag har mer eller mindre allvarliga problem, det har väl alla?
Matthew Bellamy is my hero
resistance
Hej, jag är smart och ställde om min mobilklocka igår eftersom den gick tre minuter fel. Och sen är både min mobil och min superherosyn väldigt opålitliga vilket gjorde att jag inte bara ställde om minuterna men också timmarna. En timme bakåt dessutom så imorse ringde minsann ingen klocka som jag hade ställt kvällen innan.
Istället klampar mamma in i mitt rum halv 8 och frågar om det har hänt något, haha. Jag fick panik först men kom på att jag bara försovit mig i 10 minuter. Dock hann jag inte riktigt äta frukost i frid utan kastade i mig verumfilen och tuggade ihjäl en apelsin som svaldes ner med vatten.
Som vanligt på måndagar så hoppar jag lunchen för att istället sitta här och plugga. Ja, plugga gör man ju ofta.
Jag hade ont i magen under hela svenskalektionen och jag vet inte om det var för att jag var nervös över min korkade analys som jag skulle få tillbaka i slutet av lektionen eller om det var för att jag var hungrig. Nej, jag var nervös för senare började jag må riktigt illa och kände suget i halsen, sådär som man bara får när man är hungrig och tror att man ska kräkas om man inte äter eller dricker.
Jag gruvade mig jättelänge innan jag lämnade in min analys förut och tänkte på alla fel jag gjort och hur jag totalmisslyckades med uppgiften. Jag måste ju gjort något fel, missuppfattat hela grejen med att skriva en analys.
Därför blev jag så jävla förvånad när jag såg ett inringat mvg, på mitt papper! betygsatt på det jag har skrivit!
Jag kan heller inte acceptera att det bara är så, det måste ju bero på något.
usch vad jag är jobbig.
Efter skolan är det faktiskt planerat att Nicole ska möta upp mig här utanför och promenera ner till brynäs.
Vi ska nämligen gymma idag <3 Jag hoppas det finns en cd-spelare för jag har packat med mig lite muse! haha.
Istället klampar mamma in i mitt rum halv 8 och frågar om det har hänt något, haha. Jag fick panik först men kom på att jag bara försovit mig i 10 minuter. Dock hann jag inte riktigt äta frukost i frid utan kastade i mig verumfilen och tuggade ihjäl en apelsin som svaldes ner med vatten.
Som vanligt på måndagar så hoppar jag lunchen för att istället sitta här och plugga. Ja, plugga gör man ju ofta.
Jag hade ont i magen under hela svenskalektionen och jag vet inte om det var för att jag var nervös över min korkade analys som jag skulle få tillbaka i slutet av lektionen eller om det var för att jag var hungrig. Nej, jag var nervös för senare började jag må riktigt illa och kände suget i halsen, sådär som man bara får när man är hungrig och tror att man ska kräkas om man inte äter eller dricker.
Jag gruvade mig jättelänge innan jag lämnade in min analys förut och tänkte på alla fel jag gjort och hur jag totalmisslyckades med uppgiften. Jag måste ju gjort något fel, missuppfattat hela grejen med att skriva en analys.
Därför blev jag så jävla förvånad när jag såg ett inringat mvg, på mitt papper! betygsatt på det jag har skrivit!
Jag kan heller inte acceptera att det bara är så, det måste ju bero på något.
usch vad jag är jobbig.
Efter skolan är det faktiskt planerat att Nicole ska möta upp mig här utanför och promenera ner till brynäs.
Vi ska nämligen gymma idag <3 Jag hoppas det finns en cd-spelare för jag har packat med mig lite muse! haha.
stjärnor och hjärtan
Nu är det slut på helgen igen, så vidrigt jävla värdelöst. Jag har verkligen inte fått något gjort och nu är det för sent att påbörja något. Vid tolvtiden idag åkte vi hem till mormor och firade hennes födelsedag och bara det gör att mina tårkanaler får sig en ordentlig irritation. Och för att göra det hela värre så kom en del av släkten dit och aldrig har det varit så jobbigt att genomlida. Jag kände mig ivägen, vågade inte säga något för att förstöra stämningen ytterligare, svarade endast på tilltal som var så dumma att jag ville promenera hem och få en stor lastbil över mig. Alla vet att jag inte använder mina glasögon utomhus bland folk, jag har inte gjort det sen jag var fyra. Det är en självklar grej som alla vet, det bara är så. Ändå måste du fråga vart jag har mina glasögon och följdfrågan innan jag ens hinner svara: har du supit bort dom? Själv tycker jag att det var onödigt och dumt när han såg att jag inte var på humör. Kanske tjugo minuter senare frågar han om jag mår bra och påpekar att jag ser sliten ut. Jag är så dålig att jag grinade och skrek inuti, jag bad till tomten att han skulle ta mig därifrån och aldrig tvinga mig till en sån här dag igen. Jag klarar inte av det och förmodligen kommer jag undvika födelsedagar framöver. Du vet, förhinder, sjukdom eller privata skäl. Det finns loads av dom.
Nathalie. Hon är allt jag inte är och har allt jag inte har. Hon ser bra ut, har verkligen utseendet till sin fördel och hon har mål i munnen. Hon är överlägsen när vi står bredvid varandra, det har hon alltid varit. All uppmärksamhet och strålkastare har riktats mot henne i alla år.
''Nathalie är så smal'' , ''Nathalie är så fin''. Själv får jag höra ''Ida sköter skolan och det är ju bra'', haha, love it.
Det kan hända att jag är avundsjuk på henne. Nej, det råder det inga tvivel om. Jag ÄR avundsjuk.
Jag har funderat de senaste dagarna och kommit fram till samma sak varje gång:
Jag har varken insida eller utsida, allt med mig är konstigt och väldigt få förstår sig på mig.
Med mitt humör och min attityd kommer mina vänner sakta men säkert att försvinna och vem vet? det kanske är möjligt att åstadkomma på enbart en vecka? Min framtid är allt annat än säkrad. Jag vill verkligen bli kirurg men jag har inte nerverna för att klara av det, jag skakar bara av att skriva min egen signatur! Sen har jag inte kvalifikationerna som behövs. Matte b kan ju gå och dö. jag med. Jag skriver för mycket bs i den här bloggen, borde dra mig tillbaka ett tag.
Imorgon blir det nya tag på riktigt! jag ska klara det här nu, om jag så ska må dåligt för att lyckas!
Heja mig
Nathalie. Hon är allt jag inte är och har allt jag inte har. Hon ser bra ut, har verkligen utseendet till sin fördel och hon har mål i munnen. Hon är överlägsen när vi står bredvid varandra, det har hon alltid varit. All uppmärksamhet och strålkastare har riktats mot henne i alla år.
''Nathalie är så smal'' , ''Nathalie är så fin''. Själv får jag höra ''Ida sköter skolan och det är ju bra'', haha, love it.
Det kan hända att jag är avundsjuk på henne. Nej, det råder det inga tvivel om. Jag ÄR avundsjuk.
Jag har funderat de senaste dagarna och kommit fram till samma sak varje gång:
Jag har varken insida eller utsida, allt med mig är konstigt och väldigt få förstår sig på mig.
Med mitt humör och min attityd kommer mina vänner sakta men säkert att försvinna och vem vet? det kanske är möjligt att åstadkomma på enbart en vecka? Min framtid är allt annat än säkrad. Jag vill verkligen bli kirurg men jag har inte nerverna för att klara av det, jag skakar bara av att skriva min egen signatur! Sen har jag inte kvalifikationerna som behövs. Matte b kan ju gå och dö. jag med. Jag skriver för mycket bs i den här bloggen, borde dra mig tillbaka ett tag.
Imorgon blir det nya tag på riktigt! jag ska klara det här nu, om jag så ska må dåligt för att lyckas!
Heja mig
New moon
Är absolut den bästa film jag sett hittills, utan att öerdriva! jag har aldrig upplevt så mycket känslor som jag gjorde idag på bion, aldrig någonsin. Det var verkligen jättefint och jag står inte ut att vänta 5 år på fortsättningen och breaking dawn!
Just den här scenen bara för att det väckte en längtan i mig, haha så töntigt!
Det säger en del om fyran, okej nej jag ska hålla tyst.
Just den här scenen bara för att det väckte en längtan i mig, haha så töntigt!
Det säger en del om fyran, okej nej jag ska hålla tyst.
will conquer nothing but our minds
Det var mycket kärlek i idol ikväll och det gjorde mig lite nersjunken (nedsjunken?). Det kändes verkligen, någon stod där och hoppade på mina nerver kring ögonen och fick mig att gråta. Den ena sjöng till sin förälder en annan till mor/farförälder eller sin käresta. Det får en att verkligen tänka till. Vem skulle jag sjunga för om jag fick det uppdraget? Nej, jag skulle självmant dra mig ur tävlingen. haha nej jag kan inte sjunga men det var kul att leka med tanken. Tanken ja, det finns för mycket av just den grejen, saken, prylen? tankar.
Jag har nog aldrig varit så trött som jag är nu. Det blir inte mycket ''sova'' här och jag har glömt hur länge sen det var jag fick sova en hel natt. Är det inte peli som grinar och skriker så är det Nattas 2-3-4-på-natten-besök som är allt annat än ljudlöst. Det är alltid lika tungt att ta sig ur sängen varje morgon, inse att skolan är det enda jag har och att helvetet väntar när jag kommer hem. Skolan är förmaket till helvetet. Det går allt sämre eftersom jag varken orkar eller ser någon mening med att ödsla energi och tid (som egentligen är det enda jag har) på allt som har med skolan att göra. Vad är meningen med allt? Jag kommer ju ändå inte in på högskolan och kursen jag behöver har jag inte kapacitet för att klara av, barn vill jag inte ha och allt snack om att jordens undergång är nära ger mig mardrömmar.
Jag går upp tio i sju varje morgon, gör mig i ordning, äter frukost, går till bussen, börjar skolan, har plågsamma lektioner, säger fel saker, gör bort mig, kämpar med mitt humör, slutar skolan, springer till bussen för att komma hem så fort som möjligt, får raseriutbrott på mamma och alla som står ivägen, sneglar på datorn, äter middag, pluggar, glor på christine, halv 8 hos mig, greys, desperata, bonde, scrubs, idol, borstar tänderna, bäddar ner mig, tänker, tänker, tänker, tänker, tänker, tänker, hoppas, hoppas, hoppas, blir besviken när jag inser att hopp inte finns och att tänka eller önsketänka leder till en rad av besvikelser, jag somnar, jag vaknar, vaknar, vaknar, vaknar, tänker, tänker, tänker, trycker på radion, spelar något våldsamt för att få det onda att försvinna, tänker, stänger av men inser att oljudet förföljer mig och jag blir tvungen att åter trycka på radion, jag somnar om jag har tur, tur är sällsynt, somnar, vaknar en eller två timmar senare av min väckning. EN NY JÄVLA DAG TAR VID.
onödig fakta och det är väl egentligen det jag är bäst på, onödig fakta.
mitt liv är ja, kanske inte så värt men det måste levas av någon och det råkar vara mitt uppdrag.
mission failed, eller hur säger man? haha.
Jag har nog aldrig varit så trött som jag är nu. Det blir inte mycket ''sova'' här och jag har glömt hur länge sen det var jag fick sova en hel natt. Är det inte peli som grinar och skriker så är det Nattas 2-3-4-på-natten-besök som är allt annat än ljudlöst. Det är alltid lika tungt att ta sig ur sängen varje morgon, inse att skolan är det enda jag har och att helvetet väntar när jag kommer hem. Skolan är förmaket till helvetet. Det går allt sämre eftersom jag varken orkar eller ser någon mening med att ödsla energi och tid (som egentligen är det enda jag har) på allt som har med skolan att göra. Vad är meningen med allt? Jag kommer ju ändå inte in på högskolan och kursen jag behöver har jag inte kapacitet för att klara av, barn vill jag inte ha och allt snack om att jordens undergång är nära ger mig mardrömmar.
Jag går upp tio i sju varje morgon, gör mig i ordning, äter frukost, går till bussen, börjar skolan, har plågsamma lektioner, säger fel saker, gör bort mig, kämpar med mitt humör, slutar skolan, springer till bussen för att komma hem så fort som möjligt, får raseriutbrott på mamma och alla som står ivägen, sneglar på datorn, äter middag, pluggar, glor på christine, halv 8 hos mig, greys, desperata, bonde, scrubs, idol, borstar tänderna, bäddar ner mig, tänker, tänker, tänker, tänker, tänker, tänker, hoppas, hoppas, hoppas, blir besviken när jag inser att hopp inte finns och att tänka eller önsketänka leder till en rad av besvikelser, jag somnar, jag vaknar, vaknar, vaknar, vaknar, tänker, tänker, tänker, trycker på radion, spelar något våldsamt för att få det onda att försvinna, tänker, stänger av men inser att oljudet förföljer mig och jag blir tvungen att åter trycka på radion, jag somnar om jag har tur, tur är sällsynt, somnar, vaknar en eller två timmar senare av min väckning. EN NY JÄVLA DAG TAR VID.
onödig fakta och det är väl egentligen det jag är bäst på, onödig fakta.
mitt liv är ja, kanske inte så värt men det måste levas av någon och det råkar vara mitt uppdrag.
mission failed, eller hur säger man? haha.
hey you, pms.
Det tog mig två dagar att läsa ut en komikers uppväxt, imorgon ska jag ta mig an tvåan, fastän den inte är direkt jättelockande. Men man kan inte bara hoppa över fortsättningar, det går ju bara inte.
Men Jonas Gardell är bra, ja han duger eller så är jag inte på humör just nu för att hylla hans jävla bok.
I flera dagar har jag haft och jag har fortfarande en klimakteriekärrings jävla humör. Jag må vara bra på att dölja det, kasta iväg det innan det dyker upp igen men när backen bara går ner, ner och ner så är det alltid lättast att ge upp och låta det andra ta över. Mitt humör, mina absolut absurda anklagelser och mitt hemska temperament är inget att leka med just nu. Jag är så trött, så jävla slö på människor som inte förstår. Det finns dagar då jag verkligen har lust att hamra in fakta med en för stor klubba för att få folk att förstå faktan, det klara, det man bör se, det man bör förstå. Fråga inte mig vad KAD, diastoliskt, uvi, palpera, blodtryck eller systoliskt betyder.
VARFÖR I HELVETE SKA DET VARA SÅ SVÅRT ATT SÖKA PÅ NE? JAG ÄR VÄL FÖR FAN INTE GOOGLE!
Jag lyckades med venproverna idag, fick mina tre rör fyllda med syntetiskt blod. ELOUGE.
Men lyckas man med något så misslyckas man med något annat, ja det är väl mellanmål för somliga dumma och helt misslyckade fucks som mig. Åter igen är jag svindålig på att hålla mig ifrån socker och varje dag sväller jag minst 10 centimeter i omkrets. De som vill kan ju ta det här seriöst, andra kan ju ägna sig åt bättre saker och fullkomligt ge fan i min ohälsa. Se bara på när jag sväller och blir universums absolut fulaste och tjockaste tjej, gör det.
Jag hoppas innerligt att mitt sockerbegär har försvunnit imorgon, jag ska svälta mig till döds.
Nej, jag ska trycka ner gröt och eventuellt lunch innan jag åker till skolan eftersom jag börjar tio över två.
Efter skolan åker jag hem, får middag. Bör jag hoppa över den? typ kväva mig med kudden i sängen och tycka synd om mig själv? Det finns inget alternativ där jag kan acceptera mig själv och gå vidare. Det existerar inte och kommer förmodligen inte att växa på träd. Jorden är för tuff, det är viktigt att bli accepterad av andra, viktigt att se bra ut, vara omtyckt, ha status och det finns aldrig någon insida för den syns inte. Glöm inte det.
Jag söker inte status, jag söker inte acceptans av andra (eller kanske lite, vi säger delvis?) jag kan fortsätta mata in här på bloggen att jag heller inte vill bli omtyckt. Alltså .. vem vill inte?
Jag vill trivas i mig själv. NÄ, jag vill älska mig själv, vara stolt över den jag är, gilla livet och se alla möjligheter.
Lyckas jag med det behöver jag inte andras omtycke, jag behöver inte deras kärlek och jag vill då heller inte behöva gå igenom en larmbemannad skara som avgör om jag duger eller inte.
Jag vill inte vara den som ger upp för att andra är mycket bättre och tanken att jag aldrig kommer bli lika bra som dom, trots mina tappra försök. Jag är inte stark nog för att klara det här ensam. Jag är lite vek.
I Want The Peace And Joy In Your Mind
- Give Me The Peace And Joy In Your Mind
mb
Idag hade ''man'' bara en lektion som var på 2 och en halv timme men iallafall. Därefter var det lunch sen vaccinering mot den nya influensan. Det gick bra faktiskt, oroade mig inte speciellt mycket. Det finns ju dom som går helt bananas över det här vaccinet, helt onödigt. Det gjorde inte ont men nålen kändes och jag visste redan när sköterskan stack in nålen att det inte var över. Klart det onda kommer sen. Lite som en mellansten i armen känns det som men nu vet ju inte jag om det kommer bli värre, får väl hoppas på inte.
Jag loggade in här för att skriva hur dålig jag egentligen är. Jag vet att jag inte får småäta och definitivt inte äta sånt med socker i, ändå är jag så pass djävulsk att jag trycker ner mängder i min enorma gastro.
Jag har märkt att jag börjar bli allt mer rundare och fulare, tro det eller ej men förra veckan kände jag mig skapligt nöjd, med mig själv. Jag hade förmågan att acceptera mig själv lite, vilket var ett framsteg och nu händer det här. Det som absolut inte får hända. Jag borde innehålla miljoner fettceller som vägrar krympa och som endast skriker på mer. Jag kommer aldrig bli hon som ser bäst ut och kan klä sig i allt utan att se tymple ut.
dra mig i håret någon, slå mig, är mig.
Jag loggade in här för att skriva hur dålig jag egentligen är. Jag vet att jag inte får småäta och definitivt inte äta sånt med socker i, ändå är jag så pass djävulsk att jag trycker ner mängder i min enorma gastro.
Jag har märkt att jag börjar bli allt mer rundare och fulare, tro det eller ej men förra veckan kände jag mig skapligt nöjd, med mig själv. Jag hade förmågan att acceptera mig själv lite, vilket var ett framsteg och nu händer det här. Det som absolut inte får hända. Jag borde innehålla miljoner fettceller som vägrar krympa och som endast skriker på mer. Jag kommer aldrig bli hon som ser bäst ut och kan klä sig i allt utan att se tymple ut.
dra mig i håret någon, slå mig, är mig.
dåliga söndag, kom inte tillbaka.
Nu är den här igen och stör mig som vanligt, får mig att gå ner på knäna och spy inombords.
everything about you is so easy to love
Assassin
jag tror att bättre självkänsla kommer med bra erfarenheter - och det gäller att ha tålamod med sig själv. Det finns olika metoder och trix för att hjälpa sig själv på vägen, te x skriva positiv dagbok är en metod d v s där beskriver du positiva känslor du fått eller får av att göra något bra för din egen skull. Lika enkelt som det är att säga det lika svårt är att känna det - att självkänslan måste komma inifrån oss själva. Samtidigt är det viktigt att få bra cred av människor runt om oss, vi är sociala varelser och positiva vibbar från andra är viktiga för alla människor när det kommer till självkänsla och självbild.
*Jag tror att du påbörjat en spännande resa som kommer ta dig långt på en resa där du upptäcker mycket om dig själv - bra saker!
Fick lite försenad feedback idag men okej.
Det har varit en sjukt jobbig dag, har sett lite ledsen ut men det är inte mitt fel.
Jag ska iallafall glåma mig framför idol ikväll och titta på ''snygg-erik'' när han sjunger show must go on.
love it long time
*Jag tror att du påbörjat en spännande resa som kommer ta dig långt på en resa där du upptäcker mycket om dig själv - bra saker!
Fick lite försenad feedback idag men okej.
Det har varit en sjukt jobbig dag, har sett lite ledsen ut men det är inte mitt fel.
Jag ska iallafall glåma mig framför idol ikväll och titta på ''snygg-erik'' när han sjunger show must go on.
love it long time
muse-feeling good
bordsvatten
Jag vet att det här inlägget är jättefel, var det en särskrivning förresten? jätte-fel, jätte fel, jättefel? Det jag egentligen kom hit för att skriva är att jag är less på mig själv och allt som har med livet att göra.
Ibland har jag för mycket fritid då jag halvsover i vardagsrummet och kommer på att jag förmodligen inte har någon framtid, att soffan i vardagsrummet egentligen är den plats jag alltid kommer befinna mig. Något som inte är sådär väldigt uppmuntrande, som om något skulle kunna sabba den här nedsjunkna stämningen? den kan väl inte sjunka ytterligare ett steg? eller kan den det? Jodå, allt är möjligt, tydligen.
Jag har inte läst en enda bok varken igår eller idag och jag som har två prov på tisdag, sjukt vad det går bra för mig. Koncentration är något man inte kan köpa, samma sak med lust och ork så där har vi svaret på frågan jag aldrig ställde. Idag har jag i stort sett varit ensam hela tiden och för första gången i mitt liv tycker jag att det är vidrigt jobbigt att vara ensam i lugnet, i ron som finns då. Jag är ju ensam och stark egentligen, visst? Jag behöver ingen, egentligen .. det vet väl alla. Nej, jag är aldrig ironisk och inte alls skeptisk till livet, framtiden, baktiden, mellantiden, allt. Jag är negativ, en dålig beskrivning men ordet negativ kan fyllas ut till en stor yta. Inuti negativ finns skeptisk, ironisk, elak, dum, weird och ja. Negativ människa med ett negativt tankesätt, negativt beteende, negativ inställning och slutligen NEGATIV JÄVLA SUBBA. Jag har verkligen nått botten de här två senaste dagarna och nu finns det inte längre någon som kan ta min hand för att dra mig upp. Ingen orkar med mig och mitt lidande, gnällande, tjurande, deppande, you name it, för jag verkar inte lyckas, haha. Jag är patetisk, jag vet det.
Det skulle vara fint att ha kurator i kylskåpet. haha nej, kurator var fel, jag menade katt. Fast inte bokstavligt i kylskåpet, bara nära till hands. Jag kan inte prata med någon, det går inte. Mitt privatliv ska inte delas med någon jag inte känner och definitivt inte med någon jag känner. Jag vet att det finns dom som kan lyssna och försöka ''rådgiva'' mig men det finns ingen som någonsin kommer förstå och kunna hjälpa mig. Det jag har är ett stort jävla fel som egentligen bara jag själv rår för, för att göra det enkelt. Jag tänker inte dra in andra i mina problem, jag kan må dåligt ensam. Man mår som man förtjänar och så vidare.
Ibland har jag för mycket fritid då jag halvsover i vardagsrummet och kommer på att jag förmodligen inte har någon framtid, att soffan i vardagsrummet egentligen är den plats jag alltid kommer befinna mig. Något som inte är sådär väldigt uppmuntrande, som om något skulle kunna sabba den här nedsjunkna stämningen? den kan väl inte sjunka ytterligare ett steg? eller kan den det? Jodå, allt är möjligt, tydligen.
Jag har inte läst en enda bok varken igår eller idag och jag som har två prov på tisdag, sjukt vad det går bra för mig. Koncentration är något man inte kan köpa, samma sak med lust och ork så där har vi svaret på frågan jag aldrig ställde. Idag har jag i stort sett varit ensam hela tiden och för första gången i mitt liv tycker jag att det är vidrigt jobbigt att vara ensam i lugnet, i ron som finns då. Jag är ju ensam och stark egentligen, visst? Jag behöver ingen, egentligen .. det vet väl alla. Nej, jag är aldrig ironisk och inte alls skeptisk till livet, framtiden, baktiden, mellantiden, allt. Jag är negativ, en dålig beskrivning men ordet negativ kan fyllas ut till en stor yta. Inuti negativ finns skeptisk, ironisk, elak, dum, weird och ja. Negativ människa med ett negativt tankesätt, negativt beteende, negativ inställning och slutligen NEGATIV JÄVLA SUBBA. Jag har verkligen nått botten de här två senaste dagarna och nu finns det inte längre någon som kan ta min hand för att dra mig upp. Ingen orkar med mig och mitt lidande, gnällande, tjurande, deppande, you name it, för jag verkar inte lyckas, haha. Jag är patetisk, jag vet det.
Det skulle vara fint att ha kurator i kylskåpet. haha nej, kurator var fel, jag menade katt. Fast inte bokstavligt i kylskåpet, bara nära till hands. Jag kan inte prata med någon, det går inte. Mitt privatliv ska inte delas med någon jag inte känner och definitivt inte med någon jag känner. Jag vet att det finns dom som kan lyssna och försöka ''rådgiva'' mig men det finns ingen som någonsin kommer förstå och kunna hjälpa mig. Det jag har är ett stort jävla fel som egentligen bara jag själv rår för, för att göra det enkelt. Jag tänker inte dra in andra i mina problem, jag kan må dåligt ensam. Man mår som man förtjänar och så vidare.
unintended
Det här är låten som verkligen skär i hjärtat på mig, den gör ont och är obehaglig men ändå så ljuv. Texten eller egentligen allt med den här låten får mig att vilja gråta och det lyckas den med varje jävla gång.
Att Matt ser så fint sorgsen ut i videon gör heller inte saken bättre, gud! jag är lättpåverkad.
Att Matt ser så fint sorgsen ut i videon gör heller inte saken bättre, gud! jag är lättpåverkad.
Matthew Bellamy är sex
och har tydligen lyckats slå sönder läppen vägen upp till näsan med gitarren under en konsert i Atlanta.
''sorry guys, i fucked up my face''
haha aw
''sorry guys, i fucked up my face''
haha aw
plug in baby
Igår åkte jag hem från moa och det känns liksom inte på riktigt än, haha. Känns helt konstigt, tomt.
Bussresan tog fan 2h och 45 minuter + att jag hade världens töntslajm-par framför mig. Blev lite smått äcklad faktiskt. eller ja, ganska mycket.
Det jag hade att vänta hemma var fem miljoner böcker, 2 prov, 1 projekt/analys, 1 arbete om diabetes och så har jag inte ens ett skrivarprogram på datorn. Jag får försöka lösa det anyhoo.
MUSE VAR IALLAFALL HELT OBESKRIVLIGT! DET BÄSTA JAG SETT! SÅ FÖRLÅT PANIC, FÖRLÅT!
sen stod matt inte långt ifrån oss en gång och det fanns absolut inget staket, heheh.
näbbmuse <3
kärlek
synthetic blood
Igår var det ''bugg kväll'' eller ''boogie night'', haha. Det var så hemskt i början men sen kom man in i det.
Jag skippade min promenad till hälften igår bara för att jag skulle dansa i 2 timmar men det blev typ bara lite mer än 1 timme sen fick vi gå hem. Idag fick vi kompledigt, helt underbart tyckte jag igår men helt värdelöst idag.
Jag får aldrig sova och nu känns det som att jag har blivit helt rubbad och inte kan sova till längre än 8 på helgerna. Idag blev jag väckt 07:45, alltså bara en timmes sovmorgon. Ja, det är synd om mig.
Jag visste inte att vi skulle på kompledigt, om idioten hade sagt det lite tidigare hade inte jag behövt avboka mitt ultraljud på sjukhuset. ( nej jag är inte gravid, det är hjärtkontroll som det så fint heter ).
Nu mår jag illa, sjukt illa. Jag vill sova men hinner inte. Måste börja göra mig i ordning 10 och åka med bussen tio 12. Jag har 4 och 1/2 timmes musik att se fram emot, SUCK.
Jag skippade min promenad till hälften igår bara för att jag skulle dansa i 2 timmar men det blev typ bara lite mer än 1 timme sen fick vi gå hem. Idag fick vi kompledigt, helt underbart tyckte jag igår men helt värdelöst idag.
Jag får aldrig sova och nu känns det som att jag har blivit helt rubbad och inte kan sova till längre än 8 på helgerna. Idag blev jag väckt 07:45, alltså bara en timmes sovmorgon. Ja, det är synd om mig.
Jag visste inte att vi skulle på kompledigt, om idioten hade sagt det lite tidigare hade inte jag behövt avboka mitt ultraljud på sjukhuset. ( nej jag är inte gravid, det är hjärtkontroll som det så fint heter ).
Nu mår jag illa, sjukt illa. Jag vill sova men hinner inte. Måste börja göra mig i ordning 10 och åka med bussen tio 12. Jag har 4 och 1/2 timmes musik att se fram emot, SUCK.
Joshua fought the battle of Jericho
Jag har aldrig älskat livet men när den här bilden togs hade jag hopp och ibland behöver man inte mer.
De kommande två åren var svajiga men jag hade det jag behövde, egentligen.
Hästarna .. katterna .. huset .. som var mitt liv.
Tittar man på bilden kan man inte förstå att tre meter till vänster fanns en garderob där det var inristat med blyerts ''jag hatar mitt liv''
Jag blir ledsen, jag vill inte bli gammal, jag vill tillbaka och vara liten igen.
Vilken årskurs? 4:e eller 5:e
De kommande två åren var svajiga men jag hade det jag behövde, egentligen.
Hästarna .. katterna .. huset .. som var mitt liv.
Tittar man på bilden kan man inte förstå att tre meter till vänster fanns en garderob där det var inristat med blyerts ''jag hatar mitt liv''
Jag blir ledsen, jag vill inte bli gammal, jag vill tillbaka och vara liten igen.
Vilken årskurs? 4:e eller 5:e
stormy passion fruit
Nu är det lördag, snart slut på helgen också .. fett jävla dåligt. Skolan är jobbig, tråkig och hemsk.
Om jag vore smart hade jag börjat arbeta med min analys men nej jag är jobbigt lat och sitter på en stol som börjar smaka trä.
Tidigare idag drog jag mig ut i spöregnet (som förresten slog mig i ansiktet, gjorde mig kall och svämmade över i mina skor). Det blev en promenad på ungefär 37 minuter så jag är ganska nöjd. 1 vecka av empowerment-projektet avklarad! bara nio veckor kvar ..
Igår gick jag och kewin på den efterlängtade bion som jag så länge har lovat honom att gå på. Det var biopremiär på ''upp''. Den var helt okej, jättesöt och kul i början men barnfilmer som är över 1 timme och med en handling som bara barn förstår sig på är kanske inte i min hög av favoriter. Jag stör mig på allt, typ att det blir stökigt i filmen och jag oroar mig och tycker synd om den som får städa upp. Jag vet ju att det är en tecknad film där ingen behöver städa men ändå.
Om jag vore smart hade jag börjat arbeta med min analys men nej jag är jobbigt lat och sitter på en stol som börjar smaka trä.
Tidigare idag drog jag mig ut i spöregnet (som förresten slog mig i ansiktet, gjorde mig kall och svämmade över i mina skor). Det blev en promenad på ungefär 37 minuter så jag är ganska nöjd. 1 vecka av empowerment-projektet avklarad! bara nio veckor kvar ..
Igår gick jag och kewin på den efterlängtade bion som jag så länge har lovat honom att gå på. Det var biopremiär på ''upp''. Den var helt okej, jättesöt och kul i början men barnfilmer som är över 1 timme och med en handling som bara barn förstår sig på är kanske inte i min hög av favoriter. Jag stör mig på allt, typ att det blir stökigt i filmen och jag oroar mig och tycker synd om den som får städa upp. Jag vet ju att det är en tecknad film där ingen behöver städa men ändå.
