undisclosed desires

Nu är det fredag igen .. fredag igen .. dödslängtan igen .. igen .. igen .. och igen ..

Men det är ju tur att man har någon .. nej vad skriver jag, jag har ju ingen .. hm, varför skrev jag så?
Jag saknar Moa och vill att hon ska bo närmre, närmre som i 'här bredvid' liksom. Fan att Sverige ska vara så stort samtidigt som det är litet. Fan för avstånd och långa resor med illamående. Död på december som inte ens kan ge mig en centimeter snö. Slams på skolan som är ett vidrigt jävla ställe med hemska jävla människor.

Jag ska inte ödsla mer tid på de som inte förtjänar det. ( Som om någon skulle behöva göra sig förtjänt av min vänskap? det är väl tvärtom? ) Jag har alltid varit allas 2:a hands val, det är vad jag är, nödsituationen, den som man är med om alla andra är upptagna. Mitt liv är så himla fint, ja nästan vackert.

Hej osammanhängande text

Jag fattar inte varför jag pluggar sönder mig när jag ändå inte har någon använding för det sen. Betyg är betyg, vad ska jag med dom till? vad är det jag försöker bevisa? att jag duger? och för vem?
Jag vill ju inte ens ha det liv jag lever, tvingas leva. Det går inte att bygga på, det går att sparka på.
Sparka sparka sparka sparka, snälla sparka sönder och låt det inte resa sig igen.

fint, hej. och förlåt så hemskt mycket för att jag är lite mobbad, he he.