undisclosed desires

haha! förlåt men jag känner mig så fruktansvärt löjlig. Igår stod jag och letade kläder som jag skulle ha idag när vi skulle åka till pappa så ringer han och ställer in. Jag borde inte bry mig, jag borde vara van precis som mamma säger. Jag ska inte tro på något han säger, det bygger bara upp hopp som han senare kommer spränga sönder i småbitar som jag blir tvungen att städa upp och limma ihop.
Vi pratade också i telefonen idag och vad säger han? Att jag borde hälsa på farmor och farfar för att de börjar bli gamla och för att farmor knappt kan gå. Och varför har jag inte hört av mig? MEN varför i helvete har inte du hört av dig? din jävla soppa.

Imorgon är det julafton och jag skulle bara våga skriva här vad jag tycker om det.
Vi ''julhandlade'' idag, tidigt på morgonen men jag hittade ingenting förutom ett par vinterskor.
Kan inte någon bara förstå att jag inte vill ha julafton, jag vill inte fira den, jag vill inte, vill inte.
Jag vill åka långt bort och stanna där tills allt är över för jag vill inte ha något av det här.

Idag vill jag inte finnas, inte alls. Inte imorgon heller, inte nästa dag och inte nästa, inte nästa år, inte alls.