Onsdag

Jag tänker alltid ''Men så farligt kan det väl ändå inte vara''.
Men idag tittade jag i spegeln igen och jag riktigt hysteri grinade, jag ville försvinna.
Dom vanliga tankarna kommer fram och säger mig att vore jag död skulle jag inte behöva tänka på hur jag såg ut
Jag skulle slippa allt jag inte orkar med och det är allt.
Jag vet att jag låter helt sär men det är verkligen så jag känner.

Telefonen ringde sen , det var Marie.
Hon hörde att jag mådde dåligt men jag sa att allt var hur bra somhelst.
Trodde hon mig?
Nej, det gör väl ingen? egentligen.

Imorn ska mamma beställa tid hos doktorn, fy i helvete.
Bara att gå utanför dörren och visa att jag finns är tillräckligt hemskt och nu måste jag säkert klä av mig.
Inget kan bli värre.
JO
Sen måste jag åka ner till stan på möte, om någon ser mig då dör jag.
Ingen får se mig såhär, jag skämms verkligen.


Varför hoppas jag att doktorn hittar nånting?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0