micro cuts
dunsta, försvinn, brinn.
Skolan är smetig som vanligt och mitt humör sviktar fortfarande. Jag vet inte längre hur jag ska bete mig för att folk ska bli nöjda. Jag vet heller inte hur jag ska hantera mitt dåliga humör för det finns de som behöver mitt dåliga humör för att förstå hur jävla trött, sliten och arg jag är och att dom är för trög för att förstå. Jag har också blivit väldigt dålig på att lyssna, jag är för ointresserad helt enkelt och det är inte meningen. Ungefär enmiljon gånger om dagen kommer jag på mig själv, att jag sitter, står eller går och tänker på något helt annat och utanför det personen bredvid mig pratar om. Jag hm:ar, låtsas låta intresserad (utan att tänka på det), jaha, nej, vad kul, vad tråkigt, vilken synd, mm, visst, jajo, jag vet inte jag. Men ändå är det ingen mer än mamma som klagar. Hon fick säga samma sak 10 gånger idag, alldeles nyss faktiskt. Sen när hon hade åkt fick jag stoppa mig själv och svälja orden. ''Vart tog mamma vägen?''
Jag har mer eller mindre allvarliga problem, det har väl alla?
Matthew Bellamy is my hero
resistance
Istället klampar mamma in i mitt rum halv 8 och frågar om det har hänt något, haha. Jag fick panik först men kom på att jag bara försovit mig i 10 minuter. Dock hann jag inte riktigt äta frukost i frid utan kastade i mig verumfilen och tuggade ihjäl en apelsin som svaldes ner med vatten.
Som vanligt på måndagar så hoppar jag lunchen för att istället sitta här och plugga. Ja, plugga gör man ju ofta.
Jag hade ont i magen under hela svenskalektionen och jag vet inte om det var för att jag var nervös över min korkade analys som jag skulle få tillbaka i slutet av lektionen eller om det var för att jag var hungrig. Nej, jag var nervös för senare började jag må riktigt illa och kände suget i halsen, sådär som man bara får när man är hungrig och tror att man ska kräkas om man inte äter eller dricker.
Jag gruvade mig jättelänge innan jag lämnade in min analys förut och tänkte på alla fel jag gjort och hur jag totalmisslyckades med uppgiften. Jag måste ju gjort något fel, missuppfattat hela grejen med att skriva en analys.
Därför blev jag så jävla förvånad när jag såg ett inringat mvg, på mitt papper! betygsatt på det jag har skrivit!
Jag kan heller inte acceptera att det bara är så, det måste ju bero på något.
usch vad jag är jobbig.
Efter skolan är det faktiskt planerat att Nicole ska möta upp mig här utanför och promenera ner till brynäs.
Vi ska nämligen gymma idag <3 Jag hoppas det finns en cd-spelare för jag har packat med mig lite muse! haha.
stjärnor och hjärtan
Nathalie. Hon är allt jag inte är och har allt jag inte har. Hon ser bra ut, har verkligen utseendet till sin fördel och hon har mål i munnen. Hon är överlägsen när vi står bredvid varandra, det har hon alltid varit. All uppmärksamhet och strålkastare har riktats mot henne i alla år.
''Nathalie är så smal'' , ''Nathalie är så fin''. Själv får jag höra ''Ida sköter skolan och det är ju bra'', haha, love it.
Det kan hända att jag är avundsjuk på henne. Nej, det råder det inga tvivel om. Jag ÄR avundsjuk.
Jag har funderat de senaste dagarna och kommit fram till samma sak varje gång:
Jag har varken insida eller utsida, allt med mig är konstigt och väldigt få förstår sig på mig.
Med mitt humör och min attityd kommer mina vänner sakta men säkert att försvinna och vem vet? det kanske är möjligt att åstadkomma på enbart en vecka? Min framtid är allt annat än säkrad. Jag vill verkligen bli kirurg men jag har inte nerverna för att klara av det, jag skakar bara av att skriva min egen signatur! Sen har jag inte kvalifikationerna som behövs. Matte b kan ju gå och dö. jag med. Jag skriver för mycket bs i den här bloggen, borde dra mig tillbaka ett tag.
Imorgon blir det nya tag på riktigt! jag ska klara det här nu, om jag så ska må dåligt för att lyckas!
Heja mig
New moon
Just den här scenen bara för att det väckte en längtan i mig, haha så töntigt!
Det säger en del om fyran, okej nej jag ska hålla tyst.
will conquer nothing but our minds
Jag har nog aldrig varit så trött som jag är nu. Det blir inte mycket ''sova'' här och jag har glömt hur länge sen det var jag fick sova en hel natt. Är det inte peli som grinar och skriker så är det Nattas 2-3-4-på-natten-besök som är allt annat än ljudlöst. Det är alltid lika tungt att ta sig ur sängen varje morgon, inse att skolan är det enda jag har och att helvetet väntar när jag kommer hem. Skolan är förmaket till helvetet. Det går allt sämre eftersom jag varken orkar eller ser någon mening med att ödsla energi och tid (som egentligen är det enda jag har) på allt som har med skolan att göra. Vad är meningen med allt? Jag kommer ju ändå inte in på högskolan och kursen jag behöver har jag inte kapacitet för att klara av, barn vill jag inte ha och allt snack om att jordens undergång är nära ger mig mardrömmar.
Jag går upp tio i sju varje morgon, gör mig i ordning, äter frukost, går till bussen, börjar skolan, har plågsamma lektioner, säger fel saker, gör bort mig, kämpar med mitt humör, slutar skolan, springer till bussen för att komma hem så fort som möjligt, får raseriutbrott på mamma och alla som står ivägen, sneglar på datorn, äter middag, pluggar, glor på christine, halv 8 hos mig, greys, desperata, bonde, scrubs, idol, borstar tänderna, bäddar ner mig, tänker, tänker, tänker, tänker, tänker, tänker, hoppas, hoppas, hoppas, blir besviken när jag inser att hopp inte finns och att tänka eller önsketänka leder till en rad av besvikelser, jag somnar, jag vaknar, vaknar, vaknar, vaknar, tänker, tänker, tänker, trycker på radion, spelar något våldsamt för att få det onda att försvinna, tänker, stänger av men inser att oljudet förföljer mig och jag blir tvungen att åter trycka på radion, jag somnar om jag har tur, tur är sällsynt, somnar, vaknar en eller två timmar senare av min väckning. EN NY JÄVLA DAG TAR VID.
onödig fakta och det är väl egentligen det jag är bäst på, onödig fakta.
mitt liv är ja, kanske inte så värt men det måste levas av någon och det råkar vara mitt uppdrag.
mission failed, eller hur säger man? haha.
hey you, pms.
Det tog mig två dagar att läsa ut en komikers uppväxt, imorgon ska jag ta mig an tvåan, fastän den inte är direkt jättelockande. Men man kan inte bara hoppa över fortsättningar, det går ju bara inte.
Men Jonas Gardell är bra, ja han duger eller så är jag inte på humör just nu för att hylla hans jävla bok.
I flera dagar har jag haft och jag har fortfarande en klimakteriekärrings jävla humör. Jag må vara bra på att dölja det, kasta iväg det innan det dyker upp igen men när backen bara går ner, ner och ner så är det alltid lättast att ge upp och låta det andra ta över. Mitt humör, mina absolut absurda anklagelser och mitt hemska temperament är inget att leka med just nu. Jag är så trött, så jävla slö på människor som inte förstår. Det finns dagar då jag verkligen har lust att hamra in fakta med en för stor klubba för att få folk att förstå faktan, det klara, det man bör se, det man bör förstå. Fråga inte mig vad KAD, diastoliskt, uvi, palpera, blodtryck eller systoliskt betyder.
VARFÖR I HELVETE SKA DET VARA SÅ SVÅRT ATT SÖKA PÅ NE? JAG ÄR VÄL FÖR FAN INTE GOOGLE!
Jag lyckades med venproverna idag, fick mina tre rör fyllda med syntetiskt blod. ELOUGE.
Men lyckas man med något så misslyckas man med något annat, ja det är väl mellanmål för somliga dumma och helt misslyckade fucks som mig. Åter igen är jag svindålig på att hålla mig ifrån socker och varje dag sväller jag minst 10 centimeter i omkrets. De som vill kan ju ta det här seriöst, andra kan ju ägna sig åt bättre saker och fullkomligt ge fan i min ohälsa. Se bara på när jag sväller och blir universums absolut fulaste och tjockaste tjej, gör det.
Jag hoppas innerligt att mitt sockerbegär har försvunnit imorgon, jag ska svälta mig till döds.
Nej, jag ska trycka ner gröt och eventuellt lunch innan jag åker till skolan eftersom jag börjar tio över två.
Efter skolan åker jag hem, får middag. Bör jag hoppa över den? typ kväva mig med kudden i sängen och tycka synd om mig själv? Det finns inget alternativ där jag kan acceptera mig själv och gå vidare. Det existerar inte och kommer förmodligen inte att växa på träd. Jorden är för tuff, det är viktigt att bli accepterad av andra, viktigt att se bra ut, vara omtyckt, ha status och det finns aldrig någon insida för den syns inte. Glöm inte det.
Jag söker inte status, jag söker inte acceptans av andra (eller kanske lite, vi säger delvis?) jag kan fortsätta mata in här på bloggen att jag heller inte vill bli omtyckt. Alltså .. vem vill inte?
Jag vill trivas i mig själv. NÄ, jag vill älska mig själv, vara stolt över den jag är, gilla livet och se alla möjligheter.
Lyckas jag med det behöver jag inte andras omtycke, jag behöver inte deras kärlek och jag vill då heller inte behöva gå igenom en larmbemannad skara som avgör om jag duger eller inte.
Jag vill inte vara den som ger upp för att andra är mycket bättre och tanken att jag aldrig kommer bli lika bra som dom, trots mina tappra försök. Jag är inte stark nog för att klara det här ensam. Jag är lite vek.
I Want The Peace And Joy In Your Mind
- Give Me The Peace And Joy In Your Mind
mb
Jag loggade in här för att skriva hur dålig jag egentligen är. Jag vet att jag inte får småäta och definitivt inte äta sånt med socker i, ändå är jag så pass djävulsk att jag trycker ner mängder i min enorma gastro.
Jag har märkt att jag börjar bli allt mer rundare och fulare, tro det eller ej men förra veckan kände jag mig skapligt nöjd, med mig själv. Jag hade förmågan att acceptera mig själv lite, vilket var ett framsteg och nu händer det här. Det som absolut inte får hända. Jag borde innehålla miljoner fettceller som vägrar krympa och som endast skriker på mer. Jag kommer aldrig bli hon som ser bäst ut och kan klä sig i allt utan att se tymple ut.
dra mig i håret någon, slå mig, är mig.
dåliga söndag, kom inte tillbaka.
everything about you is so easy to love
Assassin
*Jag tror att du påbörjat en spännande resa som kommer ta dig långt på en resa där du upptäcker mycket om dig själv - bra saker!
Fick lite försenad feedback idag men okej.
Det har varit en sjukt jobbig dag, har sett lite ledsen ut men det är inte mitt fel.
Jag ska iallafall glåma mig framför idol ikväll och titta på ''snygg-erik'' när han sjunger show must go on.
love it long time
muse-feeling good
