micro cuts

FREEEEEEEEEEEEEEEEDAAAAAAAAAAG!

dunsta, försvinn, brinn.

Skolan är smetig som vanligt och mitt humör sviktar fortfarande. Jag vet inte längre hur jag ska bete mig för att folk ska bli nöjda. Jag vet heller inte hur jag ska hantera mitt dåliga humör för det finns de som behöver mitt dåliga humör för att förstå hur jävla trött, sliten och arg jag är och att dom är för trög för att förstå. Jag har också blivit väldigt dålig på att lyssna, jag är för ointresserad helt enkelt och det är inte meningen. Ungefär enmiljon gånger om dagen kommer jag på mig själv, att jag sitter, står eller går och tänker på något helt annat och utanför det personen bredvid mig pratar om. Jag hm:ar, låtsas låta intresserad (utan att tänka på det), jaha, nej, vad kul, vad tråkigt, vilken synd, mm, visst, jajo, jag vet inte jag. Men ändå är det ingen mer än mamma som klagar. Hon fick säga samma sak 10 gånger idag, alldeles nyss faktiskt. Sen när hon hade åkt fick jag stoppa mig själv och svälja orden. ''Vart tog mamma vägen?''
Jag har mer eller mindre allvarliga problem, det har väl alla?



Matthew Bellamy is my hero

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0