stjärnor och hjärtan
Nu är det slut på helgen igen, så vidrigt jävla värdelöst. Jag har verkligen inte fått något gjort och nu är det för sent att påbörja något. Vid tolvtiden idag åkte vi hem till mormor och firade hennes födelsedag och bara det gör att mina tårkanaler får sig en ordentlig irritation. Och för att göra det hela värre så kom en del av släkten dit och aldrig har det varit så jobbigt att genomlida. Jag kände mig ivägen, vågade inte säga något för att förstöra stämningen ytterligare, svarade endast på tilltal som var så dumma att jag ville promenera hem och få en stor lastbil över mig. Alla vet att jag inte använder mina glasögon utomhus bland folk, jag har inte gjort det sen jag var fyra. Det är en självklar grej som alla vet, det bara är så. Ändå måste du fråga vart jag har mina glasögon och följdfrågan innan jag ens hinner svara: har du supit bort dom? Själv tycker jag att det var onödigt och dumt när han såg att jag inte var på humör. Kanske tjugo minuter senare frågar han om jag mår bra och påpekar att jag ser sliten ut. Jag är så dålig att jag grinade och skrek inuti, jag bad till tomten att han skulle ta mig därifrån och aldrig tvinga mig till en sån här dag igen. Jag klarar inte av det och förmodligen kommer jag undvika födelsedagar framöver. Du vet, förhinder, sjukdom eller privata skäl. Det finns loads av dom.
Nathalie. Hon är allt jag inte är och har allt jag inte har. Hon ser bra ut, har verkligen utseendet till sin fördel och hon har mål i munnen. Hon är överlägsen när vi står bredvid varandra, det har hon alltid varit. All uppmärksamhet och strålkastare har riktats mot henne i alla år.
''Nathalie är så smal'' , ''Nathalie är så fin''. Själv får jag höra ''Ida sköter skolan och det är ju bra'', haha, love it.
Det kan hända att jag är avundsjuk på henne. Nej, det råder det inga tvivel om. Jag ÄR avundsjuk.
Jag har funderat de senaste dagarna och kommit fram till samma sak varje gång:
Jag har varken insida eller utsida, allt med mig är konstigt och väldigt få förstår sig på mig.
Med mitt humör och min attityd kommer mina vänner sakta men säkert att försvinna och vem vet? det kanske är möjligt att åstadkomma på enbart en vecka? Min framtid är allt annat än säkrad. Jag vill verkligen bli kirurg men jag har inte nerverna för att klara av det, jag skakar bara av att skriva min egen signatur! Sen har jag inte kvalifikationerna som behövs. Matte b kan ju gå och dö. jag med. Jag skriver för mycket bs i den här bloggen, borde dra mig tillbaka ett tag.
Imorgon blir det nya tag på riktigt! jag ska klara det här nu, om jag så ska må dåligt för att lyckas!
Heja mig
Nathalie. Hon är allt jag inte är och har allt jag inte har. Hon ser bra ut, har verkligen utseendet till sin fördel och hon har mål i munnen. Hon är överlägsen när vi står bredvid varandra, det har hon alltid varit. All uppmärksamhet och strålkastare har riktats mot henne i alla år.
''Nathalie är så smal'' , ''Nathalie är så fin''. Själv får jag höra ''Ida sköter skolan och det är ju bra'', haha, love it.
Det kan hända att jag är avundsjuk på henne. Nej, det råder det inga tvivel om. Jag ÄR avundsjuk.
Jag har funderat de senaste dagarna och kommit fram till samma sak varje gång:
Jag har varken insida eller utsida, allt med mig är konstigt och väldigt få förstår sig på mig.
Med mitt humör och min attityd kommer mina vänner sakta men säkert att försvinna och vem vet? det kanske är möjligt att åstadkomma på enbart en vecka? Min framtid är allt annat än säkrad. Jag vill verkligen bli kirurg men jag har inte nerverna för att klara av det, jag skakar bara av att skriva min egen signatur! Sen har jag inte kvalifikationerna som behövs. Matte b kan ju gå och dö. jag med. Jag skriver för mycket bs i den här bloggen, borde dra mig tillbaka ett tag.
Imorgon blir det nya tag på riktigt! jag ska klara det här nu, om jag så ska må dåligt för att lyckas!
Heja mig
Kommentarer
Trackback
