bordsvatten
Jag vet att det här inlägget är jättefel, var det en särskrivning förresten? jätte-fel, jätte fel, jättefel? Det jag egentligen kom hit för att skriva är att jag är less på mig själv och allt som har med livet att göra.
Ibland har jag för mycket fritid då jag halvsover i vardagsrummet och kommer på att jag förmodligen inte har någon framtid, att soffan i vardagsrummet egentligen är den plats jag alltid kommer befinna mig. Något som inte är sådär väldigt uppmuntrande, som om något skulle kunna sabba den här nedsjunkna stämningen? den kan väl inte sjunka ytterligare ett steg? eller kan den det? Jodå, allt är möjligt, tydligen.
Jag har inte läst en enda bok varken igår eller idag och jag som har två prov på tisdag, sjukt vad det går bra för mig. Koncentration är något man inte kan köpa, samma sak med lust och ork så där har vi svaret på frågan jag aldrig ställde. Idag har jag i stort sett varit ensam hela tiden och för första gången i mitt liv tycker jag att det är vidrigt jobbigt att vara ensam i lugnet, i ron som finns då. Jag är ju ensam och stark egentligen, visst? Jag behöver ingen, egentligen .. det vet väl alla. Nej, jag är aldrig ironisk och inte alls skeptisk till livet, framtiden, baktiden, mellantiden, allt. Jag är negativ, en dålig beskrivning men ordet negativ kan fyllas ut till en stor yta. Inuti negativ finns skeptisk, ironisk, elak, dum, weird och ja. Negativ människa med ett negativt tankesätt, negativt beteende, negativ inställning och slutligen NEGATIV JÄVLA SUBBA. Jag har verkligen nått botten de här två senaste dagarna och nu finns det inte längre någon som kan ta min hand för att dra mig upp. Ingen orkar med mig och mitt lidande, gnällande, tjurande, deppande, you name it, för jag verkar inte lyckas, haha. Jag är patetisk, jag vet det.
Det skulle vara fint att ha kurator i kylskåpet. haha nej, kurator var fel, jag menade katt. Fast inte bokstavligt i kylskåpet, bara nära till hands. Jag kan inte prata med någon, det går inte. Mitt privatliv ska inte delas med någon jag inte känner och definitivt inte med någon jag känner. Jag vet att det finns dom som kan lyssna och försöka ''rådgiva'' mig men det finns ingen som någonsin kommer förstå och kunna hjälpa mig. Det jag har är ett stort jävla fel som egentligen bara jag själv rår för, för att göra det enkelt. Jag tänker inte dra in andra i mina problem, jag kan må dåligt ensam. Man mår som man förtjänar och så vidare.
Ibland har jag för mycket fritid då jag halvsover i vardagsrummet och kommer på att jag förmodligen inte har någon framtid, att soffan i vardagsrummet egentligen är den plats jag alltid kommer befinna mig. Något som inte är sådär väldigt uppmuntrande, som om något skulle kunna sabba den här nedsjunkna stämningen? den kan väl inte sjunka ytterligare ett steg? eller kan den det? Jodå, allt är möjligt, tydligen.
Jag har inte läst en enda bok varken igår eller idag och jag som har två prov på tisdag, sjukt vad det går bra för mig. Koncentration är något man inte kan köpa, samma sak med lust och ork så där har vi svaret på frågan jag aldrig ställde. Idag har jag i stort sett varit ensam hela tiden och för första gången i mitt liv tycker jag att det är vidrigt jobbigt att vara ensam i lugnet, i ron som finns då. Jag är ju ensam och stark egentligen, visst? Jag behöver ingen, egentligen .. det vet väl alla. Nej, jag är aldrig ironisk och inte alls skeptisk till livet, framtiden, baktiden, mellantiden, allt. Jag är negativ, en dålig beskrivning men ordet negativ kan fyllas ut till en stor yta. Inuti negativ finns skeptisk, ironisk, elak, dum, weird och ja. Negativ människa med ett negativt tankesätt, negativt beteende, negativ inställning och slutligen NEGATIV JÄVLA SUBBA. Jag har verkligen nått botten de här två senaste dagarna och nu finns det inte längre någon som kan ta min hand för att dra mig upp. Ingen orkar med mig och mitt lidande, gnällande, tjurande, deppande, you name it, för jag verkar inte lyckas, haha. Jag är patetisk, jag vet det.
Det skulle vara fint att ha kurator i kylskåpet. haha nej, kurator var fel, jag menade katt. Fast inte bokstavligt i kylskåpet, bara nära till hands. Jag kan inte prata med någon, det går inte. Mitt privatliv ska inte delas med någon jag inte känner och definitivt inte med någon jag känner. Jag vet att det finns dom som kan lyssna och försöka ''rådgiva'' mig men det finns ingen som någonsin kommer förstå och kunna hjälpa mig. Det jag har är ett stort jävla fel som egentligen bara jag själv rår för, för att göra det enkelt. Jag tänker inte dra in andra i mina problem, jag kan må dåligt ensam. Man mår som man förtjänar och så vidare.
Kommentarer
Trackback
