everybody knows the end when the curtain hits the floor
Måndagen är avklarad, dels iallafall. Skolan var lika seg som vanligt men lite kul med omväxling för hemma är det fan inte kul. På vårdpedagogiken tog vi blodprov på varandra och dokumenterade och hablahabla.
Jag låter säkert som ett jävla freak om jag säger att jag får en minikick av nålar, ha ha ha. jag orkar inte tycka att något är kul längre. jag är tråkig och föredrar att vara ensam och tyst. freak var det ja.
Jag har försökt plugga men jag orkar inte, orkar inte nej. Det känns lite oväsentligt med allt. Vi vet ju allihopa att framtiden inte har något ljus eller ens en liten tändsticka ett erbjuda så skit samma med allt, eller hur?
En fungerande familj skulle inte vara fel nu, eller någon att slå, eller någon att prata med.
vem har inte hellre fysiskt än psykiskt ont?
Jag har varit lite anti på tatueringar men fick ett litet ryck i munnen när jag såg den här.
