i come home in the morning light
Det hade varit så mycket enklare om jag inte vore så trög. Hela den här dagen har varit hemsk, sjukt hemsk.
Morgonen började med individuellt val, alltså musik i 2 timmar. Jag förstod långt innan vad som skulle hända och fick redan då svårt att andas normalt. Jag ville inte spela i grupp, jag ville inte tvingas trög/dum/cpförklara mig själv.
Jag lyckas med allt som man inte vill lyckas med.
Pulsen gick i högvarv och rev nästan hål inuti mig. Jag blev tvungen att dra handen lite diskret till nyckelbensområdet för att kontrollera att jag inte bara inbillade mig att det faktiskt pulserade så häftigt som jag hade uppfattat.
Mycket riktigt så var pulsen på väg ut, jag kunde känna me handen hur hårt det slog. Är det nervösa sammanbrott jag lider av? Jag förstår inte varför allt ska vara så svårt. För mig.
Sista lektionen idag var matte b. Jag visste att den här dagen skulle komma, dagen då algebra skulle spöa mig rejält. Det tog verkligen hårt och tårarna var inte långt borta. Jag är en sån pansy. En trög och dum sådan.
Jag blir tvungen att överträna matte i helgen helt utan resultat dessutom. fan vad roligt.
Jag måste bara skriva om hur torsdagen om två veckor ser ut. Min grupp fick 80-talet, det innebär att vi ska berätta lite kort om hur det var då, vad som var inne och vad man gjorde på en fredag. (bara förslag)
Sen ska vi leva oss in i det och klä ut oss till 80-talare med uppsprayad lugg, tights, hängig top, band i håret och en massa smink. Det är inte slut än, tyvärr. Vi ska också välja en låt från 80-talet och spela upp det för alla som har musik. Någon av oss måste sjunga och visst jag kan ställa upp om jag får lugnande först eller om jag är stupfull. Det kanske var inne på den tiden förresten? Vi tänker ta antingen ''girls just wanna have fun'' eller ''sweet dreams'' (are made of this) .. jaja, som om inte allt redan var ett flöte i vassen.
Morgonen började med individuellt val, alltså musik i 2 timmar. Jag förstod långt innan vad som skulle hända och fick redan då svårt att andas normalt. Jag ville inte spela i grupp, jag ville inte tvingas trög/dum/cpförklara mig själv.
Jag lyckas med allt som man inte vill lyckas med.
Pulsen gick i högvarv och rev nästan hål inuti mig. Jag blev tvungen att dra handen lite diskret till nyckelbensområdet för att kontrollera att jag inte bara inbillade mig att det faktiskt pulserade så häftigt som jag hade uppfattat.
Mycket riktigt så var pulsen på väg ut, jag kunde känna me handen hur hårt det slog. Är det nervösa sammanbrott jag lider av? Jag förstår inte varför allt ska vara så svårt. För mig.
Sista lektionen idag var matte b. Jag visste att den här dagen skulle komma, dagen då algebra skulle spöa mig rejält. Det tog verkligen hårt och tårarna var inte långt borta. Jag är en sån pansy. En trög och dum sådan.
Jag blir tvungen att överträna matte i helgen helt utan resultat dessutom. fan vad roligt.
Jag måste bara skriva om hur torsdagen om två veckor ser ut. Min grupp fick 80-talet, det innebär att vi ska berätta lite kort om hur det var då, vad som var inne och vad man gjorde på en fredag. (bara förslag)
Sen ska vi leva oss in i det och klä ut oss till 80-talare med uppsprayad lugg, tights, hängig top, band i håret och en massa smink. Det är inte slut än, tyvärr. Vi ska också välja en låt från 80-talet och spela upp det för alla som har musik. Någon av oss måste sjunga och visst jag kan ställa upp om jag får lugnande först eller om jag är stupfull. Det kanske var inne på den tiden förresten? Vi tänker ta antingen ''girls just wanna have fun'' eller ''sweet dreams'' (are made of this) .. jaja, som om inte allt redan var ett flöte i vassen.
Kommentarer
Postat av: moa
du är så mycket bättre än vad du själv vet om.
jag längtar verkligen tills vi ses, jag behöver ida och moa-tid typ. det var ju brutalt länge sen.
<3
Trackback
