och här kommer världens sämsta dag
Jag vaknade 7-halv 8, vägrade ta mig ur sängen förrän klockan var kvart över.
Att hålla masken och verkligen försöka vara glad (när man inte alls är det) rekommenderas inte. Det hela slutade med att dagen på stan blev inställd, mamma stängde in sig på rummet och en annan anklagade mig för att vara ''för på hela tiden''. Jag har varit ''för på'' sen jag kom hem från smörnäs igår. Jag vet inte varför, kanske har jag slagit huvudet i en sten och förvandlats till en ond jävla häxa eller så har jag bara blivit alltför less på livet och släckt lågan i en vattendunk.
Jag skulle aldrig vilja ha en dotter som mig, aldrig.
Jag har verkligen kränkt mamma, sagt nedsättande ord och meningar, fått henne att må dåligt och gråta.
Vad mer kan jag göra? Be om ursäkt förbättrar inte läget och gör knappast något ogjort.
Du blundar för problemen och lever i en orubblig bubbla av giftig jävla rök. Du förstår inte hur det känns för du kommer aldrig att vara jag, du kommer aldrig se saker som jag ser, du vill inte ens försöka.
Jag hatar din pojkvän, din jävla pojkvän. Han är ett riktigt jävla svin, en idiot och ett alkoliserat jävla mongo!
Du blundar varje gång han säger att jag är tjock, varje gång han jämför mig med ett fult djur och slänger ur sig taskiga kommentarer när dom minst behövs.
Jag vet att det här kanske är en liten grej att hänga upp sig på men tänk för all del inte på allt som jag har utelämnat.
