You see the smile that's on my mouth Is hiding the words that don't come out

Jag hade precis dragit upp mungiporna och hade hoppet i handen och så .. togs det ifrån mig bara ''sådär'' på en jävla sekund. Visst är livet bra harmoniskt och för jävla underbart.

Alla har hissen upp och hissen ner dagar, jag vet det. Jag klagar inte jag är bara så trött, äckligt jävla trött.
Jag har ingenting, känner ingenting, vill ingenting.
Försvinna kanske
ner djupt någonstans

bassäng? kyrkogård?


Jag är skeptisk, jag besvarar frågor med en fråga, jag tvivlar på allt och tror inte på något.

jag hatar mig, dig, er, dom, det och allt.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0